Drömmer mig bort idag...

Det är kallt ute ikväll, riktigt kallt.

Det är första kvällen när man känner att det kommer att frysa. Har skrapat rutorna ett par morgnar sista veckan, men det har ändå hållt sig strax under nollstrecket.

Kan inte låta bli att drömma mig bort bland semesterbilder från ifjor. Vid denna tiden förra året var vi på kanarieöarna och hade det riktigt varmt och skönt.

Man kan inte komma ifrån att man längtar tillbaka...

En underbar vecka med hela min familj, mina syskon med familjer och sist men inte minst mamma med särbo.

En bild säger mer än tusen ord...

Vilken helg alltså...

Det började redan i fredags med att bilen gick sönder. Trodde först inte att det var något allvarligt, men har nu fått veta att det troligtvis är en databox som behöver bytas.
Har ingen aning om vad sånt kan tänkas kosta och vet inte om jag vill veta det heller. Jag vet bara att jag inte har råd med det just nu. I såna lägen är det kass att bo långt ute på landet, man kan bara inte klara sig utan bil.

Men tro inte att eländet tog slut där. Vår goa katt Simone blev påkörd precis utanför huset, och jag blir så jävla arg när folk inte kan komma in och säga till. Jag har mått skit dåligt hela helgen och kan inte sluta tänka på om hon dog direkt eller om hon legat och lidit. Tycker att sånt är så himla hemskt och kan inte fatta att folk kan vara så hjärtlösa.

Barnen har förstås också roat sig lite, annars hade ju inte saker och ting varit sig lika. Ibland tror jag att mina barn är mästare på att hitta på hyss.
Det värsta är att jag var vaken, men låg kvar i sängen. Så himla oskyldigt frågade kidsen om de fick lov att gå ner och måla lite. Ja, gör ni det sa jag, men tavlan jag gjorde var att glömma fråga vad det var de skulle måla, och med vad.

Såhär snygg blir man när man målar sig med mammas nagellack.

Ännu en snygging som målat sig.

Så här snyggt blir ett golv målat med nagellack

Så här ser det ut när man målar en matta med nagellack.

Visst är väl livet underbart?

En liten ändring kommer jag att göra här på bloggen, jag har tidigare använt mina barns andranamn när jag bloggat, men har bestämt mig för att använda deras initialer eller tilltalsnamn istället. Hoppas att detta inte är alltför förvirrande.

Jag antar att jag när jag började blogga hade ett större behov av att få vara så anonym som möjligt, än vad jag känner idag.

Nu ska jag hälsa på hos alla mysiga bloggar jag saknat. Vågar inte gå och lägga mig. Har en dotter som ska praktisera i 2 veckor och jag måste köra och lämna henne varje morgon, och vi ska köra härifrån fyra på morgonen.

Är rädd att jag inte ska vakna, så jag lägger mig när jag kommer hem istället. Tur att mannens bil funkar.

Min bloggpaus är över..

Ja, det är ju inte så att jag haft semester i flera månader, även om det var där jag slutade blogga. (Men visst hade det väl varit härligt).

Har saknat bloggandet och tänkte komma igen med lite nya tag. I samma veva som jag slutade blogga kände jag att inspirationen att fixa också försvann, och när jag tittar tillbaka på gamla inlägg här, så undrar jag vad jag sysslat med sista tiden.

Antar att det är ett tecken på att jag får min inspiration från andra bloggar, och det finns många bloggare därute som jag har saknat. En del av er har jag kikat in till lite i smyg mellan varven.

Hoppas vi ses...

Vi är lediga och bara myser

Man vänjer sig fort vid att inte ha en massa tider att passa, så härligt att inte behöva stressa iväg varenda morgon.
Vissa dagar är det nästan så att man inte kommer igång alls, andra tar man sig i kragen och gör något.

Vi var i skogen och skulle plocka blåbär för någon dag sen, hittade inte så många, och de flesta var uppätna av Noah innan vi kommit till bilen.

Hittade lite hallon och smultron också, detta var vad som fanns kvar när vi kom hem.

Däremot hittade vi massor av körsbärsträd mitt ute i skogen, med flera olika sorters bär. Plockade flera liter röda söta goda bär.

Och ett par liter svarta söta körsbär. Så himla goda. Vi åt på tvären av dem och en del bakade vi körsbärsmuffins av. Väldigt mumsigt.

Var även inom hos äldsta dottern och plockade 2 liter vinbär. Vi satte burken på deras altan och gick in för att dricka lite kaffe. Barnen stannade kvar ute och ville plocka fler bär. Helt okej tyckte jag.

Men vet ni vad som hade hänt med alla vinbären när vi skulle åka hem? Rätt gissat.

De var borta, för det hade kommit en jättestor bärätande dinosaurie när vi var inne och fikade och kidsen hade blivit jätterädda för den och gett den alla bären.

Tyvärr, som Liam sa.

Slagsmål, koder och hjärnsläpp

Så skulle jag nog kunna sammanfatta min dag.

Kidsen har bråkat och slagits om vartannat utan minsta avbrott idag. (Om absolut ingenting).

Liam blev skitsur för att Nikita ville ha samma pålägg på mackan som han i morse, och där var första fighten igång. Så tröttsamt att behöva lägga en massa energi på sånt jävla trams.

Sen var det slagsmål på toan. Om en behöver gå och kissa så ska plötsligt alla dit samtidigt och istället för att vänta på sin tur så slåss man om turordningen. Detta i sin tur slutade med att den som egentligen behövde gå kissade på sig.
Här började min ork ta slut och då var hon ändå bara halv åtta i morse. Det hjälpte inte med 10 djupa andetag idag inte.
Så här fortsatte hela dan, slagsmål om precis allt.
Bråkat och varit dumma mot både hundarna och kattungarna, det gjorde mig så förbannad, för det är inte alls likt dem.
Noah har gråtit och gnällt precis hela dan så jag misstänker att det är hans tur att bli dålig nu.

Sen kom det en räddande ängel.
Äldsta dottern kom hem och hälsade på, gissa om jag var snabb att utnyttja tillfället till lite barnpassning för att sticka och handla. Så skönt.

Men som jag gjorde bort mig i affären, det var så pinsamt.
När jag skulle betala kunde jag inte komma på koden till kortet, jag har ändå haft samma kod i åratal. Efter tre misslyckade försök sa jag till kassörskan att jag hade ett kort till, där kunde jag åtminstone koden.
Men det var tomt så jag fick ringa från mobilen och föra över pengar via telefonbanken. När det var gjort och jag skulle betala hade jag banne mig glömt den koden också. Det var längesen jag kände mig så dum. (Sist tror jag visst du var inblandad Emma). Efter många om och men fick jag betala på det gamla hederliga viset med leg.
Hur kan man bara få ett sånt hjärnsläpp. Kan ju tillägga att när jag kom ut till bilen hade jag bägge koderna glasklara i minnet.

När vi skulle gå in nu ikväll upptäckte jag detta på husväggen. Ni tror säkert att det är mina barn som gjort handavtryck där, det trodde jag också.

Men så är det inte fick jag förklarat av Liam som är vår egen dinosaurieexpert. Han gick fram och tittade väldigt noga från alla håll och kanter och kom fram till att det måste ha varit en Allosaurus.

Jag tycker det är jättekonstigt att avtrycken har exakt samma form och storlek som Liams händer, men han förstod inte alls vad det var som var så himla märkligt med det.

Tur det är Dexterkväll idag, så man får ladda sina batterier lite.

Är det så här det är att ha semester?

Barnen verkar inte ha för avsikt att bli friska i första taget.

Liam var pigg och kry i torsdags så jag och syrran passade på att åka till Skånes Djurpark med kidsen. Vi hade inte varit där länge förrän Lykke blev dålig, så det blev en snabb runda bland djuren sen hem igen.

Tack och lov var barnen nöjda ändå, och vi får väl ta en repris senare i sommar.

En sak som jag gillar med Skånes Djurpark är att när man betalat inträde en gång, så gäller det året ut. Man kan gå dit precis hur ofta man vill.

Noah och Nikita testar hinderbanan.

Liam och kusinen Isabelle hade en bättre väg än den asfalterade vi andra tog.

En säl som ligger och solar sig. De är så fina.

Lyckan är gjord när man får köra traktor. Nikita bakom ratten och Lykke och Liam som passagerare.

Hade hoppats på att ta en massa bilder men hade fullt upp med att hålla koll på alla kidsen. Är alltid livrädd på såna här ställen. Tänk om de skulle ramla in till nåt djur. Björnarnas stängsel är väldigt klättervänligt och inte speciellt högt. Läskigt.

Jag är svintrött och kommer att blogga lite när orken finns, men just nu är det fullt ös här dygnet runt.

Kram på er alla

Jag är så trött...

Har känt mig som en zoombie hela dan idag.
Var tvungen att åka in till akuten med Liam inatt.
Trodde det var en vanlig hederlig maginfluensa vi åkt på här, men varför ska saker och ting vara som vanligt?

Liam fick så ont i magen igår att han låg på köksgolvet och vred sig i smärtor, och bara skrek. Kör mig till sjukhuset, jag tror jag håller på att dö, jag har nog fått en jättefarlig sjukdom. Hemskt att man kan känna sån panik när man är knappt 6 år gammal. När han hållt på en stund kräktes han sen började kramperna igen.
Enligt läkarna på akuten var det ett virus han fått och det borde gå över på ett par dagar, men man kan inte komma ifrån att man blir orolig.

Vi var inte hemma förrän tre imorse, så det var knappast med nån större energi jag hoppade ur sängen fem när klockan ringde.
Vi har alla varit helt off hela dan, och bara latat oss och håller tummarna för att det är över till imorgon.

Fördelen med att bara lata sig är att man kommer på att man ju faktiskt har intressen som man lagt på hyllan.
För bara ett halvår sen så var det sällan stickorna fick nån vila härhemma, jag hade alltid flera stickningar på gång, men sen vet jag inte vad som hände, det har varit så mycket annat och stickningen har bara känts jobbig.
Idag fick jag ett infall och blev akut sugen på att sticka lite när vi satt här och tittade på en film. Bara lite enkla disktrasor, men det var så kul att jag var tvungen att leta fram ett annat garn och stickor och har precis påbörjat ett linne.
Det känns så himla kul att sticka igen och jag hoppas lusten kommit för att stanna ett tag.

Ha en underbar kväll alla och sköt om er.