Slagsmål, koder och hjärnsläpp

Så skulle jag nog kunna sammanfatta min dag.

Kidsen har bråkat och slagits om vartannat utan minsta avbrott idag. (Om absolut ingenting).

Liam blev skitsur för att Nikita ville ha samma pålägg på mackan som han i morse, och där var första fighten igång. Så tröttsamt att behöva lägga en massa energi på sånt jävla trams.

Sen var det slagsmål på toan. Om en behöver gå och kissa så ska plötsligt alla dit samtidigt och istället för att vänta på sin tur så slåss man om turordningen. Detta i sin tur slutade med att den som egentligen behövde gå kissade på sig.
Här började min ork ta slut och då var hon ändå bara halv åtta i morse. Det hjälpte inte med 10 djupa andetag idag inte.
Så här fortsatte hela dan, slagsmål om precis allt.
Bråkat och varit dumma mot både hundarna och kattungarna, det gjorde mig så förbannad, för det är inte alls likt dem.
Noah har gråtit och gnällt precis hela dan så jag misstänker att det är hans tur att bli dålig nu.

Sen kom det en räddande ängel.
Äldsta dottern kom hem och hälsade på, gissa om jag var snabb att utnyttja tillfället till lite barnpassning för att sticka och handla. Så skönt.

Men som jag gjorde bort mig i affären, det var så pinsamt.
När jag skulle betala kunde jag inte komma på koden till kortet, jag har ändå haft samma kod i åratal. Efter tre misslyckade försök sa jag till kassörskan att jag hade ett kort till, där kunde jag åtminstone koden.
Men det var tomt så jag fick ringa från mobilen och föra över pengar via telefonbanken. När det var gjort och jag skulle betala hade jag banne mig glömt den koden också. Det var längesen jag kände mig så dum. (Sist tror jag visst du var inblandad Emma). Efter många om och men fick jag betala på det gamla hederliga viset med leg.
Hur kan man bara få ett sånt hjärnsläpp. Kan ju tillägga att när jag kom ut till bilen hade jag bägge koderna glasklara i minnet.

När vi skulle gå in nu ikväll upptäckte jag detta på husväggen. Ni tror säkert att det är mina barn som gjort handavtryck där, det trodde jag också.

Men så är det inte fick jag förklarat av Liam som är vår egen dinosaurieexpert. Han gick fram och tittade väldigt noga från alla håll och kanter och kom fram till att det måste ha varit en Allosaurus.

Jag tycker det är jättekonstigt att avtrycken har exakt samma form och storlek som Liams händer, men han förstod inte alls vad det var som var så himla märkligt med det.

Tur det är Dexterkväll idag, så man får ladda sina batterier lite.