Jag är så trött...

Har känt mig som en zoombie hela dan idag.
Var tvungen att åka in till akuten med Liam inatt.
Trodde det var en vanlig hederlig maginfluensa vi åkt på här, men varför ska saker och ting vara som vanligt?

Liam fick så ont i magen igår att han låg på köksgolvet och vred sig i smärtor, och bara skrek. Kör mig till sjukhuset, jag tror jag håller på att dö, jag har nog fått en jättefarlig sjukdom. Hemskt att man kan känna sån panik när man är knappt 6 år gammal. När han hållt på en stund kräktes han sen började kramperna igen.
Enligt läkarna på akuten var det ett virus han fått och det borde gå över på ett par dagar, men man kan inte komma ifrån att man blir orolig.

Vi var inte hemma förrän tre imorse, så det var knappast med nån större energi jag hoppade ur sängen fem när klockan ringde.
Vi har alla varit helt off hela dan, och bara latat oss och håller tummarna för att det är över till imorgon.

Fördelen med att bara lata sig är att man kommer på att man ju faktiskt har intressen som man lagt på hyllan.
För bara ett halvår sen så var det sällan stickorna fick nån vila härhemma, jag hade alltid flera stickningar på gång, men sen vet jag inte vad som hände, det har varit så mycket annat och stickningen har bara känts jobbig.
Idag fick jag ett infall och blev akut sugen på att sticka lite när vi satt här och tittade på en film. Bara lite enkla disktrasor, men det var så kul att jag var tvungen att leta fram ett annat garn och stickor och har precis påbörjat ett linne.
Det känns så himla kul att sticka igen och jag hoppas lusten kommit för att stanna ett tag.

Ha en underbar kväll alla och sköt om er.